Ordlista över termer för aktivt kol

Inom branschen för aktivt kol används många termer och vi vet att det ibland kan vara förvirrande. I det här avsnittet har vi samlat de valigaste termerna som referens för din kännedom.

Abrasionsbeständighet – en partikels förmåga att motstå att nötas bort vid friktion.

 

Absorption – en process där vätskemolekyler tas upp av en vätska eller ett fast ämne och distribueras genom kroppen hos vätskan eller det fasta ämnet.

 

Accelererade adsorptionstester – adsorptionstester där slutpunkten skyndas på genom att man testar i förhållanden som är hårdare än de som förväntas vid normalt bruk.

 

Accelererad brukbarhetstid – den tid som förfaller fram till dess att slutpunkten är nåddvid ett accelererat adsorptionstest.

 

Material extraherbart med syra – substanser som löses upp med en syra under specifika förhållanden.

 

Aktivt kol – en familj av kolhaltiga substanser tillverkade genom processer som utvecklar adsorptiva egenskaper.

 

Aktivering – varje process där en substans behandlas för att utveckla adsorptiva egenskaper.

 

Aktivitet – en generisk term som används för att allmänt beskriva förmågan att adsorbera; även, den adsorptiva förmågan hos ett adsorbent som uppmätt genom ett standardtest.

 

Adsorbat – alla ämnen som är eller kan bli adsorberade.

 

Adsorbent – varje fast ämne som har förmågan att koncentrera avsevärda mängder av andra ämnen på sin yta.

 

Adsorption – en process vid vilken vätskemolekyler koncentreras på en yta genom kemisk eller fysisk kraft, eller båda.

 

Adsorptionsvåg – se massöverföringszon.

 

Adsorptionszon – se massöverföringszon.

 

Aska – rester efter förbränning av ett ämne under specifika förhållanden.

 

I befintligt skick – så som det tas emot.

 

Brytpunkt – framträdande i utsläpp från en bestämd koncentration av ett adsorbat.

 

Genombrott – första framträdandet i utsläppet från ett adsorbat av intresse under bestämda förhållanden.

 

Kanalisering – det större flödet av vätska genom passager med lägre motstånd som kan ske i fasta bäddar eller kolumner av partiklar p.g.a. icke-uniform packning,

 

oregelbundna storlekar och former hos partiklarna, gasfickor, väggeffekter och andra orsaker.

 

Kemisk adsorption – se kemisorption.

 

Kemisorption (kemisk adsorption) – bindandet av ett adsorbat till ytan av ett fast ämne genom krafter vars energinivåer ungefär uppgår till de hos en kemisk bindning.

 

Samadsorption – adsorption av två eller fler komponenter där var och en påverkar den andres adsorberbarhet (kallas även ”konkurrerande adsorption”)

 

Kontaktsats-process – en adsorptionsprocess där ett adsorbent sänks ner i en vätska för att behandlas och sedan separeras när konkret jämvikt uppnås.

 

Kontinuerligt rörlig bädd – en adsorptionsprocess som karaktäriseras genom att en vätska flödar genom en kontinuerligt rörlig bädd av granulärt adsorbent med kontinuerlig borttagning av använt adsorbent och kontinuerlig påfyllning av upparbetat eller nytt adsorbent.

 

Motströmsadsorption – en adsorptionsprocess vid vilken en vätska flödar i motsatt riktning mot adsorbentet.

 

Kritiskt bäddjup – minimidjupet för en adsorbentbädd som krävs för att bibehålla massöverföringszonen.

 

Krosshållfasthet – en partikels förmåga att motstå fysisk nedbrytning när den hålls i och utsätts för en långsamt ökande kontinuerlig anbringad kraft.

 

Avgasning – avlägsnande av gaser.

 

densitet, absolut eller sann – massan under specificerade förhållanden hos en enhetsvolym av ett fast sorbent, exklusive dess porvolym och hålrummet mellan partiklarna
Densitet, skenbar (densitet, bulk) – massan under bestämda förhållanden hos en enhetsvolym av ett solitt sorbent inklusive dess porvolym och interpartikulära hålrum.

 

Densitet, block – se densitet, partikel.

 

Densitet, bulk – se densitet, skenbar.

 

Densitet, partikel (densitet, block) – massan under bestämda förhållanden hos en enhetsvolym av ett solitt sorbent inklusive dess porvolym men exklusive interpartikulära hålrum.

 

Desorption – separationen av ett adsorbat som sådant från ett sorbent.

 

Differentialvärme vid adsorption – den värme som utvecklas under adsorption en inkrementell mängd adsorbat vid en given adsorptionsnivå.

 

Dosering – mängden substans som tillsätts per vikt- eller volymenhet i den vätska som behandlas.

 

I torrt skick – exklusive eventuell vätska som kan vara närvarande.

 

Damm – en oprecis term som hänvisar till partiklar som tillfälligt kan uppehålla sig i luft eller andra gaser; även, partiklar som är mindre än en godtyckligt vald storlek.

 

Dynamisk adsorptiv kapacitet – mängden av en viss komponent som adsorberas per adsorbentenhet från en vätska, eller en vätskeblandning som rör sig genom en fast bädd vid brytpunkten för den komponenten.

 

Effektiv storlek – partikelstorlek, i millimeter, som motsvarar 10 procent finare på distributionskurvan för den kumulativa partikelstorleken.

 

En partikelsubstans elektriska konduktivitet – strömmen flödar genom en tvärsnittsarea för en påtvingad enhetpotentialgradient under specificerade packningsförhållanden.

 

Elektrofores – migration av dispergerat fast ämne, vätska eller gas till en av de två elektroderna under påverkan av en pålagd likspänning.

 

Slutpunkt – förekomsten i utflödet från den högsta tillåtna halten av ett adsorbat av intresse.

 

Jämvikt adsorptiv kapacitet – den mängd av en given komponent som adsorberas per enhet av ett adsorbent från en vätska eller vätskeblandning vid jämviktstemperatur och -koncentration, eller tryck.

 

Expanderad bädd – en bädd av granulära partiklar genom vilken vätska flödar uppåt i tillräcklig hastighet för att höja och separera partiklarna en aning utan att ändra deras relativa positioner.

 

Filtrerbarhet – den hastighet med vilken partiklar kan separeras från en uppslamning med hjälp av ett genomträngligt medium under bestämda förhållanden.

 

Fina – partiklar som är mindre än den minsta nominella specifikationen för partikelstorlek.

 

Fast bädd – en bädd av granulära partiklar genom vilken vätska flödar utan att orsaka väsentlig rörelse hos bädden.

 

Fluidiserad bädd – en bädd av granulära partiklar i vilken vätska flödar uppåt i en tillräcklig hastighet för att helt och slumpmässigt suspendera partiklarna i vätskefasen.

 

Freundlich-adsorptionsisoterm – en logaritmiskt kurva för mängden adsorberad komponent av en enhet adsorbent i förhållande till koncentrationen av denna komponent vid kemisk balans och konstant temperatur, vilket approximerar den raka linjen som förutsätts av Freundlichekvationen

X/M = kCn

där:

X = adsorberad mängd,

M = mängd adsorbent, C = koncentration, k och n = konstanter.

 

Granulärt aktivt kol – aktivt kol i partikelstorlekar i huvudsak större än 80 mesh.

 

Hårdhet – en generisk term för att hänvisa till en partikels motstånd mot nedbrytning som mäts vid speciella tester.

 

Adsorptionsvärme – den värme som utvecklas vid adsorption.

 

Hydrolytisk adsorption – adsorption av en svagt joniserad syra eller bas som uppstår genom hydrolys av vissa typer av salter i vattenbaserade lösningar.

 

Hysteresslinga – divergensen mellan adsorptionens banor och desorptionens isotermer.

 

Tändningstemperatur (punkt för tändning) – den lägsta temperatur vid vilken antändning sker spontant under bestämda förhållanden.

 

Impaktstyrka – en partikels förmåga att motstå fysisk nedbrytning när den utsätts för en snabbt ökande applicerad kraft.

 

Integral adsorptionsvärme – summan av den differentiella värmen vid adsorption från noll till en given adsorptionsnivå.

 

Bädd med återkommande rörelse (puls, slag) – en adsorptionsprocess som kännetecknas av ett uppåtgående flöde genom en fast bädd av granulärt adsorbent med återkommande borttagning av förbrukat adsorbent från bäddens botten och påfyllning av upparbetat eller nytt adsorbent till bäddens ovansida.

 

Irreversibel adsorption – adsorption vid vilken desorptionsisotermen förflyttas mot adsorptionskapacitet med högre jämvikt än adsorptionsisotermen.

 

Isobar – en kurva för absorberad mängd per enhet adsorbent mot jämviktstemperatur när koncentrationen eller trycket hålls konstant.

 

Isostere – en kurva för jämnviktskoncentration eller tryck mot temperatur när adsorberad mängd per enhet adsorbent hålls konstant.

 

Isoterm – en kurva över absorberad mängd per enhet adsorbent mot jämviktskoncentration, eller tryck, när temperaturen hålls konstant.

 

Langmuirs adsorptionsteori – ytan på ett adsorbent har enbart uniforma energiområden och är begränsad till ett monomolekylärt lager.

 

Langmuirs isoterm – en kurva över isotermiska adsorptionsdata vilka till en rimlig grad passar Langmuirs adsorptionsekvation.

 

Makropor – porer med en bredd som överstiger 50 nanometer (500 ångström-enheter).

 

Massöverföringszon (adsorptionsvåg) (adsorptionszon) – det område i vilket koncentrationen av det intressanta adsorbatet i vätskan minskar från inflödeskoncentration till lägsta upptäckbara koncentration.

 

Genomsnittlig partikeldiameter – den genomsnittliga vägda partikelstorleken, i millimeter, hos ett granulärt absorbent beräknat genom att multiplicera procenten i en storleksfraktion av respektive medelsiktöppningar, summering av dessa värden dividerat med 100.

 

Mesopor – porer med bredder mellan 2 och 50 nanometer (20 och 500 ångström-enheter).

 

Mikropor – porer med en bredd som inte överstiger 2 nanometer (20 ångström-enheter).

 

Fukthalt – vatteninnehållet i ett ämne såsom uppmätt under bestämda förhållanden.

 

Monomolekylärt lager – en adsorberad film, en molekyl tjock.

 

Multimolekylärt lager – en adsorberad film mer än en molekyl tjockt.

 

Ugnstorkningsförlust – den viktminskning som blir resultatet när ett ämne värms i en ugn under bestämda förhållanden.

 

Aktivt kol i pelletsform – en form av granulärt aktivt kol vars form är cylindrisk.

 

Fysisk adsorption (van der Waals adsorption) – bindandet av ett adsorbat till ytan på ett fast ämne genom krafter vars energinivåer är ungefär desamma som de vid kondensation.

 

Pordiameter – diametern hos en por i en modell där porerna i ett sorbent antas vara cylindriska till formen och vilka beräknas från data som erhålls genom ett bestämt tillvägagångssätt.

 

Porer – det komplexa nätverk av kanaler i det inre av en sorbent-partikel.

 

Porvolym – volymen hos porerna i ett sorbents enhetsvikt.

 

Distribution av porvolym – distributionen av porvolymen bland porer med olika storlek och diameter.

 

Pulveriserat aktivt kol – aktivt kol vars partikelstorlek övervägande är mindre än 200 mesh (75 mikron)

 

Preferensadsorption – adsorption vid vilken en viss komponent eller vissa komponenter adsorberas i mycket högre grad än andra.

 

Reaktivering (återuppväckning) – oxidationsprocesser för att återställa de adsorptiva egenskaperna hos ett förbrukat sorbent.

 

Regenerering – destillation eller elusion – typprocesser för att återställa de adsorptiva egenskaperna hos ett förbrukat sorbent.

 

Relativ effektivitet – klassificering av den adsorptiva förmågan hos ett adsorbent baserat på en jämförelse av dess prestation i förhållande till ett referensadsorbent i ett definierat test.

 

Retentivitet – förmågan hos ett adsorbent att motstå desorption av ett adsorbat.

 

Reversibel adsorption – adsorption i vilken desorptionsisotermen kommer nära adsorptionsisotermen.

 

Återupplivning – se reaktivering.

 

Livslängd (brukbarhetstid) – Den tid som förfaller fram till att slutpunkten nås i en adsorptionsprocess.

 

Brukbarhetstid – se livslängd.

 

Sorption – en process i vilken vätskemolekyler tas upp genom absorption och adsorption.

 

Delad tillförsel – en adsorptionsprocess med vätskefas i vilken ett pulvriserat adsorbent tillsätts i lösningen som ska behandlas i två eller fler steg, med eller utan att adsorbentet separeras mellan.

 

Ytområde (B.E.T.) – det totala ytområdet hos ett fast ämne beräknat med ekvationen B.E. T. (Brunauer, Emmett, Teller), från data om kväveadsorption eller -desorption som framtas under bestämda förhållanden.

 

Ytfördelning – fördelning av en yta i enlighet med vissa parametrar såsom porer i olika storlekar eller diametrar.

 

Ytoxider – föreningar och komplex innehållande syre som bildas på ytan på ett adsorbent.

 

Syntetisk testlösning – en lösning av två eller fler komponenter som bereds under bestämda förhållanden för användning vid bedömning av adsorbenter.

 

Tröskelkoncentration – den lägsta koncentrationen vid vilken ett ämne går att upptäcka med hjälp av smak- eller lukttest.

 

Tröskellukttest – en metod för att utvärdera en vätskas doftnivå genom utspädning med en luktfri vätska under bestämda förhållanden.

 

Enhetlighetskoefficient – förhållandet mellan partikeldiameter motsvarande 60 % finare på distributionskurvan för kumulativ partikelstorlek mot partikeldiametern motsvarande 10 % finare på samma kurva.

 

Van der Waals adsorption – se fysisk adsorption.

 

Vattenextraherbart material – substanser som löser upp sig från andra substanser med vatten under bestämda förhållanden.

 

Vätbarhet – hastigheten med vilken partiklar kan göras våta under bestämda förhållanden